Qvale Mangusta

Qvale Mangusta är en sportbil som tillverkades i begränsad upplaga i Italien under perioden 2000-2002. Bakom Qvale Mangusta stod den lilla oberoende biltillverkaren Qvale, som enbart tillverkade Mangustan. Huvudfinansiärer var Kjell och Bruce Qvale.

Qvale Mangusta är en bakhjulsdriven bil med FMR (front mid-engine). Den motor som används är en Ford 4.6L DOHC V8. Qvale Mangusta tillverkades både som automatväxlad (4-speed) och i en modell med BorgWarner T45 5-speed manuell växellåda.

Maxhastighet: 257 km/h med manuell växellåda, 250 km/h för automatväxlad

Acceleration: 0-60 miles per hour (mph) på 5,3 sekunder

Peak power: 320 bhp (239 kW; 324 PS) @ 6000 rpm

Peak torque: 314 lb·ft (426 N·m) @ 4800 rpm

Teknik och utseende

Chassit utformades av Enrique Scalabroni, en formgivare som är mest känd för sina arbeten med Formula 1-bilar och som har jobbat för både Scuderia Ferrari, Dallara och Williams F1.

Chassit är mycket stabilt, vilket är viktigt eftersom bilen inte har något strukturellt tak. Särskild vikt har också lagts vid att se till att kraften vid en kollision framifrån leds iväg för att skydda personer som befinner sig i bilen. När bilen testades visade det sig att den hade en torsionell rigiditet på 1 450 kg/m/deg vilket var mer än fyra gånger så mycket som den genomsnittliga öppna bilen på den här tiden.

Chassit består av laserskurna stålsektioner som galvaniserats av Vaccari & Bosi. Karosspanelerna är gjorda av resin och tillverkade av Stratime Cappelo Systems i Frankrike, samma företag som skapade karosspaneler åt bland annat Alfa Romeo SZ och Lotus Elan M100.

Det fanns sex olika exteriörfärger att välja mellan för den som köpte en ny Qvale Mangusta:

    • Silver grey metallic (silvergrå)
    • Mangusta green metallic (grön)
    • Santorini blue pearlescent (blå)
    • Corallo red pearlescent (röd)
    • Tigre yellow (gul)
    • Midnight black (svart)

För insidan kunde man välja mellan svart inredning, tobaksfärgad inredning och cappuccinofärgad inredning. De flesta ytor inne i bilen var läderklädda.

Roto-top

För Qvale Mangustan utvecklade Marcello Gandini en nyskapande mekanism som fick namnet roto-top. Roto-top har en mittenpanel som går att ta bort (ungefär som på en targa-top), men gör det samtidigt möjligt för baksektionen att rotera elektroniskt och försvinna in i ett utrymme bakom sätet.

Qvale Mangusta bil

Kortfattad information om Qvale Mangusta

Biltyp Sportbil
Varianter Coupe / Targa / Full Convertible
Drift Bakhjulsdriven
Motor Ford 4.6L DOHC V8 med 9.8:1 kompression
Växellåda Automatväxlad (4-speed) eller manuell. Qvale Mangustas med manuell växellåda har en BorgWarner T45 5-speed.
Stötdämpning fram Dubbel länkarmsfjädring med krängningshämmare
Stötdämpning bak Dubbel länkarmsfjädring med krängningshämmare
Bromsar Ventilerade bromsskivor från Brembo på samtliga hjul, med ABS och anti-spinn
Hjulbas 2 670 mm
Längd 4 194 mm
Bredd 1 900 mm
Höjd 1 316 mm
Tjänstevikt 1 520 kg

Bakgrund

Under åren 1993 och 1994 besökte Maseratis tekniska chef Giordano Casarini Storbritannien flera gånger och fick där upp ögonen för TVR Griffith. Han blev imponerad både av bilens stil och av försäljningsframgångarna hos en bil som producerades i så liten upplaga.

I ungefär samma veva drabbades Alejandro de Tomaso, grundaren av företaget De Tomaso Automobili, av en stroke. När han hade återhämtat sig frågade han sin vän Casarini om vad som borde bli nästa steg för företaget, och Casarini föreslog att de Tomaso skulle göra en “italiensk TVR”.

Alejandro de Tomaso lyckades få Maserati att släppa Giordano Casarini till De Tomaso Automobili, och tillsammans började de arbeta på den nya bilen.

Familjen Qvale

År 1996 visades en prototyp vid namn De Tomaso Biguá upp på Geneva Motor Show, men bilen var långt ifrån klar och ett rejält kapitaltillskott var nödvändigt för att den skulle kunna sättas i produktion. En ansökan om pengar från den italienska regeringen hade avslagits, huvudsakligen på grund av Alejandro de Tomasos vacklande hälsa. Istället vände man sig till familjen Qvale, och då särskilt till Kjel Qvale. Giordano Casarini kände till Qvale sedan tidigare, efterom Qvale hade varit nordamerikansk importör av Maseratis.

Qvale gick med på att bekosta den fortsatta utvecklingen av De Tomaso Biguá, och man kom överens om att den färdiga produkten skulle få namnet De Tomaso Mangusta. År 1997 bildades företaget Qvale Modena SpA. Kjel Qvales son Bruce Qvale ledde uppbyggnaden av en produktionsfacilitet i Modena, Italien.

Lansering

Under själva utvecklingen och den tidiga produktionen av Qvale Mangusta hade bilen haft namnet De Tomaso Biguá, men senare ändrade man det till De Tomaso Mangusta.

Den första De Tomaso Mangusta färdigställdes den 10 november 1999. Den 6 january 2000 lanserades den på Los Angeles Motor Show, vilket innebar att märket De Tomaso återvände till den nordamerikanska marknaden. På Los Angeles Motor Show avslöjade man också att Qvale Motorsports skulle delta i BF Goodrich Tires Trans-Am Series med en bil sponsrad av klädmärket Tommy Bahama.

Mangustan började säljas den 20 january 2000 och hade då en prislapp på $78 900.

Namnbyte

Samtidigt som De Tomaso Mangustan lanserades arbetade Alejandro de Tomaso med ett annat designprojekt; att återuppväcka De Tomaso Pantera. Detta skapade viss friktion mellan honom och Bruce Qvale, vilket ledde fram till att de avslutade sitt samarbete och bilen bytte namn till Qvale Mangusta.

Qvale Mangusta sportbil

Mottagande och försäljning

Både biljournalister och testare gav positiva omdömen om bilens prestanda och hur den var att köra, och den unika roto-toppen togs mycket väl emot. Samtidigt uppmärksammades det att några av de första bilarna led av kvalitetsproblem.

På grund av låga försäljningssiffror under år 2000 reducerades priset på Qvale Mangustan med nästan $10 000 för modellåret 2001.

Totalt såldes 284 exemplar av Mangustan, varav 55 stycke var automatväxlade.

Cirka 30 bilar tillverkades för säkerhetstester och för att kunna erhålla erforderliga myndighetstillstånd.

MG Xpower SV

År 2001 köpte Phoenix Consortium upp Qvale Modenas produktionstillgångar, eftersom man ville använda sig av Mangustas plattform för att utveckla en högpresterande flaggskeppsbil för sitt nyinköpta varumärke MG Rover. Resultatet blev bilen MG XPower SV som producerades under åren 2003 – 2005.